Flashback

Onkel Kånkel är död.
Reagerar väl inte så vidare, men det är inte helt utan att jag flygs tillbaka x antal år i tiden, till då man tyckte det var udda, lite nasty men ack så roligt, att lyssna till Runkbögen Ferdinand....

Längtan...

Känner ni igen den där känslan av att bara längta efter något så där supermycket att man nästan inte står ut. Den där resan, telefonsamtalet, plagget man beställt, festen, sms:et...
Det kan vara längtan efter något stort eller litet, men att längta är lika underbart som pinande.
Jag tror iaf att man mår bra av att längta, så har ni inget att längta efter - skapa ngt.

Yippie!

Jag slår vad om att detta ändrat sig för att jag börjat jobba här...
"Växjö inte längre molnigast i Sverige"

Kunglig kärlek

Jag kan inte låta bli att kommentera lite kring den kärlek som verkar råda i kungahuset. Att gifta sig har helt plötsligt blivit på tapeten och den enda som blev snuvad på den kungliga titel-konfekten var Emma Pernald, Carl-Philips ex.
Som en sann skvallertacka jag r kan jag inte låta bli att tro att Maddes förlovning var planerad långt innan Vickans, men hur hade det sett ut om lillasyster gått till altaret innan, och hur är det egentligen med de kungliga sederna idag? Skulle ens de yngre syskenen få knyta sina band innan tronföljaren om de så ville?
Jag är ingen royalist och absolut inte så insatt i detta men jag tycker "familjen" är oerhört underhållande och Kungen har ju faktiskt bjudit på en å annan floska.